2017 uppmärksammade jag ett nytt fenomen i våra villaområden – där gamla villor försvann och ersattes av en minibostadsrättsförening bestående av parhus+attefallshus. I vissa fall kunde tomten också delas, vilket ledde till sex bostäder – alltså två parhus och två attefallshus, och i en del fall kunde hela nio bostäder byggas på en tomt som tidigare användes för bara en.

Samma fenomen ledde också till att nya bostadsområden som Högmora fick dubbelt så många bostäder som kommunen hade tänkt när området planerades, vilket också skulle kräva klart mer kommunal service såsom förskolor, skolor, vatten, avlopp och vägar än som hade planerats.

Förra året kom en dom från Mark- och miljööverdomstolen som kanske kan få dessa två fenomen under kontroll. Än så länge ser det försiktigt positivt ut.

Vad var det som hade utlöst detta fenomen?

De flesta känner till konceptet “Attefallshus” – ett litet hus på 25 kvadratmeter som inte kräver bygglov – men färre kände till de andra förändringarna i Plan- och bygglagen (PBL) som tillkom samtidigt, och det var en av dessa förändringar som hade utlöst parhusfenomenet.

En ny regel löd “Det krävs inte bygglov för att i ett enbostadshus inreda ytterligare en bostad. Åtgärden får strida mot detaljplan”. I propositionen till det nya lagen kan man läser att intentionen med regeln var att både avlasta bygglovsnämnderna och att underlätta skapande av nya små bostäder, till exempel för unga och studenter.

Det var inte tänkt att leda till att befintliga enfamiljsvillor revs och ersatts av nya parhus (+attefallshus). Men bostadspriserna, i synnerhet i storstadsområden, gjorde det till en vinstaffär för byggbolagen och då var fenomenet ett faktum.

Vissa ryckte på axlarna och tyckte att det bara var att låta marknaden bestämma vad som skulle hända. Andra tyckte att det var bara var att heja på – ju fler bostäder, desto bättre.

Jag tyckte att det visserligen skulle vara bra med ett tillskott av mindre bostäder så att Stuvstas unga kan bo kvar i området, men att det riskerade hela områdets karaktär och historia om de gamla villorna skulle försvinna en efter en. Jag jobbade för att kommunens politiker skulle ta risken på allvar och undersöka vad som kunde göras. I början av 2018 började även pressen uppmärksamma situationen.

 

Vad säger det nya domen?

Domen kommer från den högsta instansen för bygglovsärenden – Mark- och miljööverdomstolen – och gällde en bygglovsansökan i Täby. Domen är tydlig – vid ansökan om bygglov för att uppföra en byggnad i ett område där bara enbostadshus tillåts, kan en bygglovsnämnd säga nej till bygglovet om det är uppenbart utifrån byggnadens utformning att den ska inrymmma två bostäder. Till exempel att den ha två trappor, två badrum, två ingångar osv.

 

Vad fick det för effekt?

Snart har det gått ett år sedan själva domen. Huddinge kommuns tillsyns- och bygglovsnämnd har bestämt sig för hur man ska förhålla sig till det nya rättsläget, och flera bygglovsansökningar har avslagits. Domen kom för sent för att få påverkan på de första etapperna i Högmora, men i de senare etapperna kan förhoppningsvis området utformas mer som det var tänkt.

Rättsläget är dock fortfarande osäkert och kommunen följer det noggrant.

Många Högmorabor är givetvis stolta över sina hem, och det är jag glad över också. Men det är utan tvekan en utmaning för kommunen att området är mycket mer tätbefolkat än det var tänkt. Till exempel är behovet av förskola och skola i området mycket större än tänkt – större än vad tomten för förskola/skola klara av, så nu blir det bara en (större) förskola i området, och skolbarn måste ta buss till skolor utanför Högmoraområdet.

Förvandlingsvågen i de mer etablerade villaområden verkar också har mattats av – förhoppningsvis är Täbydomen ett avgörande stöd till tillsyns- och bygglovsnämnden här också. Vad tycker du? Ser du fortfarande många fall där etablerade villor rivs och ersätts av minibostadsrättsföreningar?

Chris Smith

Liberal Stuvstabo

 

Här och här kan du läsa mer som Chris tidigare skrivit på ämnet.