En förvandling av våra villaområden har plötsligt börjat. Vad tycker du?

Det senaste åren har en ny typ av förtätning och omvandling börjat i Stuvsta, Snättringe och andra villaområden i Huddinge – där en enbostadsvilla försvinner och ersätts av sex bostäder (och ibland till och med nio). Hur kan detta ske undrar jag? Finns det inte någon detaljplan som reglera detta?

Jag har pratat med flera som undrar hur detta kan gå till samtidigt som de själva ofta får blankt nej från bygglovskontoret för en carport, en ny altan eller en tillbyggnad till villan? Finns det en regel för byggherrarna och en annan för vanliga villaägare?

Efter lite forskning har jag förstått vad det är som har utlöst denna omvandling. 2010 antogs en ny ”Plan- och Bygglag” (PBL) med Stefan Attefall som drivande minister. De stora rubrikerna i tidningarna handlade om de nya ”Attefallshusen” – hus på 15 kadratmeter som inte krävde bygglov och som man kunde inreda som bostäder. Men i samma lag fanns även en ny regel – ”Det krävs inte bygglov för att i ett enbostadshus inreda ytterligare en bostad. Åtgärden får strida mot detaljplan”.

En effekt av den nya regeln var att varje tomt avsedd för en bostad och med en enfamiljsvilla på, helt plötsligt kunde byggas om och användas som parhus – två bostäder.  Sedan kan man lägga till ett Attefallshus i trädgården och vips har man tre bostäder istället för en. Tar man dessutom en villa med relativ stor (men ändå ganska normal) tomt, kan man ansöka om att dela tomten till två (eller i vissa fall även tre) och helt plötsligt har en bostad blivit till sex bostäder (eller till och med nio bostäder).

Man behöver inte ha en magisterexamen i ekonomi för att förstå att det helt plötsligt finns stora vinster att hämta ut genom att köpa en villa, riva den, bygger 6 separata bostäder och sälja de som bostadsrätter för 4-5 miljoner styck.

Är det bra eller dåligt? Som så ofta är det både och.

Å ena sidan är det alltid välkommet med flera bostäder givet den stora bostadsbristen som finns i Sverige, framförallt i Stockholmsregionen. För den som vill flytta in i storstadsregionen kan ökat byggande i år vara livlinan som gör det möjligt att flytta till Stockholm om ett par år. För oss som redan bor i regionen är det en förutsättning för att våra barn i framtiden ska kunna ha en egen bostad och påbörja sitt liv som vuxen. Som liberal är det viktigt att både inflyttarna och ungarna ska ha möjlighet att förverkliga sina drömmar. Huddinge tar ett stort ansvar för byggandet i regionen, huvudsakligen genom nya bostadsområden såsom Storängen, Flemingsbergsdalen, Glömstadalen osv. Men i översiktsplanen (med tidshorisont 2030) pekas även förtätning villaområden ut som en väg. Då handlar det i synnerhet om förtätning i lägen nära tågstationer.

Äganderätten är också en stark och viktig princip i Sverige som Liberalerna värnar om. Om man äger en tomt ska man ha rätt att göra vad man vill på tomten. Men man ska inte glömma att äganderätten finns inom en ram av regler som exempelvis detaljplanen, som varje villaägare vet om när de köper en villa.

Å andra sidan leder den nya PBL till en plötslig omvandling som har flera baksidor.

För kommunen kommer det att skapa en påfrestning på infrastruktur såsom vatten/avlopp, vägarna, förskolor/skolor, idrottshallar/-platser vilket är väldigt svårt att åtgärda. När en bostad helt plötsligt ersättas av sex bostäder följer det ofta med sex stycken familjer med barn som ska in i förskolan och skolan, sex bilar som ska få plats på väggarna, sex familjer som sportar osv. I en gammal förort finns det inte lediga tomter för nya förskolor, skolor och idrottshallar/-platser. Hur ska kommunen leva upp till förväntningarna och sitt uppdrag för samhällsservice? Vägarna i ett område är oftast inritade på 1920-talet och är därför inte dimensionerade för sex gånger så mycket trafik.

En ledstjärna för Liberalerna i Huddinge är att vi ”Bygger samhällen inte bara bostäder”. Till exempel genom att de nya områdena i Flemingsberg, Glömsta osv växer fram med bostäder och kommunal service (skolor osv) i samma takt. Principen gäller lika mycket i etablerade områden – där måste kommunal service få växa i samma takt som förtätningarna.

En annan baksida är att förvandlingen sker så snabbt och utan delaktighet av nuvarande boende i de här villaområdena. Att tiden ska stå still är det få som verkligen vill – vår kommun utvecklas för att möta nya tider och nya utmaningar. Men villaägarna köper och bor i sina villor inom ett ramverk beskrivet i detaljplanen. Den beskriver vad man får och inte får göra: bygga, riva och gräva. När förändring sker i ett område brukar förändringen ske genom dialog och i samråd med boende och andra intressenter, och i en takt som gör att varje individ på 5-10 års sikt antingen kan vänja sig vid inriktningen, eller förbereda sig på att själv flytta till ett annat område som erbjuder den sorts miljö man vill bo i. Nu sker förändringarna snabbt, bortom kommunens kontroll, utan ändring av detaljplan, utan samråd och utan dialog.

Sist men inte minst riskerar vi även våra kulturhistoriska byggnader och miljöer. Om alla villor i villaområden såsom Stuvsta och Snättringe skulle rivas och ersättas av moderna parhus och Attefallare skulle vi ha kastat bort själen till områden – präglat av självbyggarandan från 20-30 talet, och även förtätningar och kompletteringar från 50-60-70 talet.

Var kommer detta att sluta? Det är inte svårt att se en situation där vanliga familjer inte kan konkurrera prismässigt med byggherrarna – och där varje villa till salu blir en rivning, delning och byggprojekt.

Ett förhållningssätt man kan välja är att konstatera att nu när den nya PBL finns är det marknadskrafterna som skapar förvandlingen och det är bara att ta händerna ifrån och låta marknaden bestämma vad som ska hända.

Ett annat förhållningssätt är att göra som andra partier och arbeta för att det ska bli ännu enklare för fastighetsägare att förtäta i till exempel villområden.

Jag förespråkar en tredje linje. Vi behöver erkänna att denna effekt finns här och nu, och att kommunen behöver ett eller flera verktyg för att balansera marknadens förvandlingsiver å ena sidan, med boendes rätt till dialog/påverkan, rätt till förändring i rimlig takt, och även kommunens möjlighet att bygga ut service i rätt takt å den andra.

Chris Smith (L)
Liberal boende i Stuvsta