Vibeke Bildts invigningstal på internationella kvinnodagen i Vårby Gård

Jag har idag fått glädjen att inviga åttonde-marsfirandet här i Vårby gård.

Dagen har inte firats särskilt länge; drygt hundratalet år. Omkring 1910 tog några kvinnor på vänsterkanten initiativet till firandet av denna dag.

Men kampen för kvinnans rättigheter började mycket tidigare än så: 1792 – under den franska revolutionen – skrev Mary Wollstonecraft ”A Vindication of the Rights of Woman” (Till försvar för kvinnans rättigheter) och här i Sverige gjordes vissa framsteg under 1800-talet – 1889 fick Sverige sin första kvinnliga professor, den ryskättade Sonia Kovalesky och två år tidigare hade en fått sin första kvinnliga läkare.

I början av 1900-talet blev kampen för kvinnlig rösträtt fokus för många kvinnor, inte minst i Storbritannien (suffragetterna), men även så i Sverige vilket vi ju har kunnat se i de populära serierna om Fröken Friman; frisinnade kvinnor som är mina liberala anmödrar.

Första världskriget satte stopp – temporärt – för rösträttskampen, men 1921 fick så de svenska kvinnorna äntligen sin rösträtt – sist i Norden!

Och bara för sjuttio år sedan – 1947 – bestämdes det att kvinnor och män skulle ha lika lön för samma arbete inom staten. Idag kan vi konstatera att kvinnor fortfarande har en betydligt lägre livsinkomst än män: den är 2,8 miljoner lägre.

Så vi har fortfarande mål att kämpa för och uppnå – det gäller också till exempel villkoren för många kvinnliga pensionärer, som min väninna Lena som under hela sitt arbetsliv arbetat inom staten och dess myndigheter och som idag har en pension som är 12 000 kr per månad. Före skatt.

Med dessa ord inviger jag dagens firande av åttonde mars!

Vibeke Bildt (L)
Ordförande kultur- och fritidsnämnden