Hur mår du på jobbet?

Är du som Huddingebor är som mest så är chansen stor att du är förhållandevis ung eftersom för Huddinge har landets yngsta medelålder (37 år). Det är också mer sannolikt att du är född i ett annat land och att du har en lägre utbildningsnivå än medelstockholmaren men högre än riket. Lägre ålder, utbildningsnivå och att man är född i ett annat land är tre av de saker som ökar risken för att man ska drabbas av fysisk och psykisk arbetsrelaterad sjuklighet. Dessbättre verkar det som du som Huddingebo inte är mer utsatt för dåliga arbetsvillkor än länet i stort.

Mycket i rapporten känns rätt logiskt: utbildning ger förutsättningar till anställningar som är tryggare, medför större inflytande och mindre lyft. Andra saker är mindre självklart såsom att männen i Huddinge, tillsammans med männen på Norrmalm och Södermalm, är de i landet som är minst utsatta för helkroppsvibrationer. Det är en vanlig orsak till att framförallt lastbils- och busschaufförer får ont i ryggen. Kvinnorna å andra sidan tillhör de mest utsatta i landet.  

Igår hade jag förmånen att få presentera Stockholms läns Arbetshälsorapport för 2016. I rapporten, som sammanställs vart fjärde år sedan 1991, gör man en kartläggning av olika ogynnsamma faktorer som ökar risken för att man ska drabbas av ohälsa följd arbetsrelaterad ohälsa och beskriver hur det kan påverka arbetsförmågan. Tidigare har man fokuserat på hur arbetsförhållandena ser ut inom olika yrken. I årets rapport har Centrum för Arbetshälsa och miljömedicin, CAMM, valt att istället göra en regional kartläggning. Jag tycker att det är jättebra eftersom det ger oss möjlighet att se var den arbetsrelaterade ohälsan kan vara som störst och därmed gå in med riktade insatser.

Det är visserligen arbetsgivarna som i första hand ansvarar för både den fysiska och psykiska arbetsmiljön tillsammans med löntagarnas organisationer men ökad kunskap gör deras uppdrag lättare. Vården kommer vi allt som oftast in när individen redan mår dåligt men också här behöver vi bli bättre på att uppmärksamma arbetsrelaterad ohälsa, att se och ge människor verktyg att vårda det friska hos sig själva, sina anställda och sina medlemmar. Vid sidan av behandlings- och rehabiliteringsansvaret är det också viktigt att vården – och då framförallt i områden som är mer utsatta – vet vad som kan behöva göras på arbetsplatser för att minska besvären och minska risken för långvarig sjukskrivning genom att tidigt föreslå förändringar i arbetet. Det är inte minst viktigt utifrån att allt fler företag saknar företagshälsovård.  

Jag tror att vi redan bidragit en del till att det ska bli lättare för vårdcentralerna att hjälpa genom att från och med i år ändra ersättningssystemet vid vårdcentralerna så att de får en högre fast ersättning för sina patienter och vi också lagt in en viss kompensation för de vårdcentraler som jobbar med patienter som kan antas ha ett högre behov av vård. Det gör att det blir mer lönsamt att jobba förebyggande och med patienter med större behov. Vi liberaler har också drivit igenom att det ska vara möjligt att få hjälp av psykolog eller annat kvalificerat samtalsstöd vid vårdcentralerna när man är i kris. Det gör det lättare för människor att snabbt få hjälp och att kanske kunna dra i handbromsen i tid innan utmattningssyndromet är ett faktum.

Men så klart, mer kan göras och den kunskap som vi får i rapporten kommer göra det lättare för oss alla att bidra till att förbättra situationen på arbetsmarknaden och att jobba för ett tryggare arbetsliv.  

Jessica Ericsson (L)
Huddingebo och ordförande i landstingets beredning för psykiatri och folkhälsa