En miljard mindre till LSS. Varför bry sig?

Vad är det egentligen det handlar om? LSS är lagen om stöd och service för personer med funktionsnedsättningar. Denna lag ger alla människor förutsättningar att leva ett gott liv oavsett vilka utmaningar man fötts med eller fått genom t ex sjukdom eller olycka. Det kan handla om att den som är förlamad får rätt till en personlig assistent som hjälper till med allt ifrån att ta bort ett hårstrå som kliar i ögat när hen sitter på jobbet till att ge den med en grav utvecklingsstörning möjlighet att ha fritidssysselsättning precis som vem som helst.

Förra veckan gjorde Liberalerna i Huddinge ett studiebesök hos Dreamteam, Stuvsta IFs fotbollssektion för personer med utvecklingsstörning. Flera av spelarna är beroende av en assistent för att  till exempel ta rätt buss och hitta från bussen till planen när de ska träna, för hantera sig själv i en pressad situation eller för att kunna delta på en cup med övernattning eftersom ens normaltillstånd är att vakna flera gånger per natt i krampanfall som kräver någons hjälp att kunna hantera. Deras assistenter gör det som vi andra tar för givet möjligt.

Men LSS handlar inte bara om personliga assistenter. Det handlar också om att ge familjer med ett barn med t ex en grav utvecklingsstörning möjlighet till lite andrum, möjlighet att ge övriga barn i familjen uppmärksamhet och egentid med föräldrarna. En av föräldrarna på planen berättar om sin son. Han har genomgått 17 operationer på hjärnan och han är 10 år. Vissa perioder har föräldrarna varit mer på sjukhus än hemma. Mamman berättar att han häromdagen var hemma själv i 10 minuter för första gången. Det var jättestort för honom, nästa oöverstigligt men han klarade. På grund av sitt funktionshinder har han svårt att kommunicera och kräver nästan konstant tillsyn på grund av sin sjukdom. Genom LSS har nu föräldrarna fått möjlighet till avlastning ett antal timmar i månaden så att de hinner pusta ut, samla ork till sina arbeten och till att vara bra föräldrar till sin son. Innan de fick avlastning vittnar mamman om att hon nästan var beredd att ge upp. Orken räckte inte längre, depressionen var nära. Att hitta Dreamteam var för dem verkligen en dröm. Sonen älskar träningarna, kommer ut och rör på sig, somnar gott på kvällen och känner sig som en av alla andra.

Arne Grentzelius var med och startade Dreamteam för tio år sedan och är fortsatt otroligt engagerad i verksamheten. Han blir både arg och ledsen över regeringens planer på att skära ned på LSS. ”Vi som ledare kan göra mycket men klarar inte alla de behov som de här barnen och ungdomarna har. Utan assistenten skulle många av dem inte kunna delta” konstaterar han. Och man riktigt ser hur ont det gör honom, han som lagt sin själ och tid i att få de numera 60-talet spelarna att växa och utvecklas på och utanför planen. Och genom Dreamteam växer barnen och ungdomarna. Idag är några av de som startade som spelare i laget guld- och silvermedaljörer. Några är nu själva tränare för laget. Andra har kunnat använda sina tränare som personliga referenser när de sökt jobb. Och allt startade med det vi andra tar för givet att kunna göra; kicka lite boll.

Det är berättelser som Arnes, spelarnas och föräldrarnas som gör att vi Liberaler vägrar gå med på nedskärningar i LSS och att vi står upp för att #räddaassistansen.

Läs mer på https://www.liberalerna.se/assistans

Läs även denna debattartikel som bland annat vårt kommunalråd Malin Danielsson (L) skrev i gårdagens metro.